idaroos

Du var verkligen den bästa som fanns det ska du veta farmor.
Jag kommer aldrig och då menar jag aldrig glömma dig!
Den 20 oktober det var då du försvann upp till änglarna, men lämnade oss absolut inte här nere, för du kommer alltid finnas med oss, det vet jag.

Kommer du ihåg min första lösa tand? Det gör jag… jag kan inte sluta skratta åt det idag, men då var det inte kul. Jag och mamma var och hälsade på dig som vanligt i huset och jag skulle visa min lösa tand, ingen hade fått röra den och till en början ville jag inte att du heller skulle göra det, men när du sa att du bara ville titta lite närmre på den så tyckte jag det lät okej, och vips så hade du fingret på den och drog ut den. Grät och sprang till mamma, blödde ner hennes tröja. Just det ögonblicket gillade jag inte alls dig, men det ändrades snabbt när vi gick ut till din björk och lekte korvkiosk där med dedär fröna & bladen.
”Korv, senap & rostad lök?”
Eller när vi lekte affär med alla leksaker och så gjorde vi pengar av papper. Gick ut och in genom rummet för att vara nya kunder hela tiden och när det inte fanns tillräckligt med pengar i kassan tog vi från kunden. Haha
Klistret vi gjorde av mjöl och vatten för jag ville klistra pappersbitar, det glömmer du väl inte? För det kommer inte jag göra.
Eller dina köttbullar, ingen kunde göra köttbullar som dig, jag älskade verkligen din mat och det vet du. Vem ska nu göra den till mig..?
Nu när du fick din rullator vem var det som använde den, ja inte var det du iaf, det var jag. Varje gång jag kom upp till dig. Du skrattade och ville inte att jag skulle springa runder med den i lägenheten för då kunde ju grannarna tro att det var du som körde runder…
Detta var bara några av alla bra minnen jag har av dig!
Det kommer alltid finnas ett litet håll i mitt hjärta, för du är saknad något så extremt. Men du finns kvar där det ska du veta.
Nu kommer jag inte kunna gå hem till dig, se dig gå runder i din morgonrock, sätta mig ner bredvid dig och bara prata om allt möjligt, om killar, om hur farfar var, när du var liten, ja allt.

Du var den jag verkligen såg upp till, min förebild. Du hade en enorm kämparglöd. Du höll dig kvar in i det sista och jag är stolt för att kunna kalla dig min farmor.
Ta nu hand om farfar och pussa han så mycket som det bara går, men glöm inte oss här nere.
Alltid du och jag!
Jag älskar dig och kommer alltid att göra det
Från din lilla ida. ♥