idaroos

Människor kommer och går.
Du var den som gick och jag har inte förstått att du är borta än.
Inte än.
När man kommer upp i din lägenhet vill man så gärna att du ska sitta där i soffan.
Som du alltid gjorde med din morgonrock.
Men du gör inte det..
Det finns ingen som kan berätta historier om när man var liten.
För det var alltid du som gjorde det.
Det finns ingen som kan göra dina köttbullar.
För bara du kunde göra de med ditt hemliga recept.
Jag saknar ditt skatt.
Inatt kändes det faktist som att du satt bredvid mig vid sängen och log.
Jag vet att du är borta men jag vill nog inte riktigt inse det.
Ibland kan jag sitta hemma och fundera på om jag ska gå och hälsa på dig.
Köpa med mig fika som vi kan äta.
Just när jag tänker så, är det precis som du säger till mig att "ida det går ju inte, jag finns inte där"
Men du finns alltid med mig.
Inom mig.
Jag vill verkligen bara få krama dig.
Bara en sista gång.
Snälla..
Farmor jag saknar dig ♥